Inatt kom min vanliga mardröm på besök igen. 

 

Ida är dödssjuk och jag försöker rädda henne. Men det slutar alltid med att hon dör såklart. 

 

Jag vaknade ledsen och skakad såklart, som vanligt. 

 

Som tur är låg underbara sambon bredvid så jag kunde krypa närmre honom. Då blir jag alltid lite lugnare.