Det här inlägget känns svårt att skriva. 

Men jag har ändå lovat mig att bloggen ska vara en plats där jag kan skriva om allt. 

 

Jag vill berätta om Ronja. 

Jag träffade Ronja på jobbet. Hon var stammis där. Alltid jätteglad, vänlig och varm. 

Hon brukade handla både i butiken och ute i bistron av mig. I Bistron köpte hon alltid kaffe. Hon brukade ofta ge hjärtliga komplimanger till mig och det var nog så vi började prata. Vi pratade om vardagliga saker. Jobb hon haft. Min skilsmässa. Hårstyling. 

 

För många många år sen när jag fortfarande var ganska ny på maxi så frågade jag efter leg på henne när hon skulle köpa cigaretter, och oj vad nervös jag blev när jag såg att hon var född samma år som min syster. Det här var innan jag och Ronja hade börjat prata och jag tänkte(ung som jag var) shit tänk om hon blir sur eller förolämpad när jag frågade leg på henne som var en bra bit över arton. Jag försökte släta över fadäsen genom att säga att :

-OjOj du hade minsann åldern inne. Hon bara log och sa med sin mjuka röst: -Jag är van att visa leg, jag vet att jag ser betydligt yngre ut än jag är. Det är mitt första minne av Ronja, den där otroliga vänligheten. 

 

Åren gick och vi pratade alltid lite när hon kom in och handlade. Hon blev liksom en glädjekälla i vardagen. 

Ibland var hon borta längre perioder, ofta i Varberg, ibland på resor med sin familj. 

 

När jag, Micke och Jonas gjorde vår Road Trip genom Polen-Tyskland-Danmark så avslutade vi den med en natt i hans mammas sommarstuga i Varberg vid havet. Vi gick längs stranden och in mot stan. Och där på en bänk satt Ronja med en mjukglass i solen. Åh vad glad jag blev av att se henne. Hon sken upp och gav mig en stor kram.

Hon skaffade en lägenhet i Varberg där hon bodde med sin katt. 

Vi bytte adresser och skrev lite till varandra. 

Dock gick jag in i en djup depression och blev väldigt håglös. Jag slutade skriva och tappade bort hennes adress. 

Ronja ringde jobbet och frågade efter min adress. De ville inte lämna ut den av säkerthetsskäl vilket ju är förståligt. De visste ju inte vem hon var.

 

Jag tänkte ofta på Ronja och att jag borde höra av mig till henne, samtidigt som jag bävade lite eftersom jag skämdes för att jag inte hade hört av mig. Logiskt? Nej. Tyvärr tänker man inte alltid så logiskt när man mår dåligt. 

Hon har dykt upp i mina tankar ofta. Och här om dagen så tänkte jag att nu jäklar måste jag ta tag i det här och höra av mig till Ronja. 

Jag googlade. 

Och då såg jag det. 

Ronja gick bort i Oktober förra året. 

Jag kom för sent. 

Ronja hade kämpat mot sjukdomen aneroxia nervosa nästan hela sitt liv och nu hade hennes hjärta stannat. 

Det otroligt stora varma kärleksfulla hjärtat. 

Himlen har fått en till ängel. 

Du var en fantastisk person Ronja. Stark, modig, varm, vänlig och glad.

Du är så saknad.

Nu är du den finaste ängeln. 

 

Här berättar Ronjas bror lite mer om henne: 

 

 

Ungefär första halvan av videon handlar om Ronja

 

<3